Anmeldelse af Fall Fall She Fell, Göteborg

TO BE TRANSLATED

Performance: Atalante, Göteborg, 25-26/4

Existensen genom nyckelhålet

Vad händer i den nordiska röst- och performancekonsten just nu? Under den sista helgen i april erbjöd det pigga dans- och teaterforumet Atalante i Göteborg en möjlighet att närma sig den frågan. I helaftonsföreställningen Peep performance presenterades nämligen ett litet axplock ur den gissningsvis oöverblickbara mängden konstnärliga uttryck – två svenska och en dansk. De sinsemellan rätt olika delarna förenades underhand i en medskapandets konst där publiken aldrig tilläts att slumra till eller bli passiva mottagare. Bara en sådan sak är värd att applådera.

[… – om Fall Fall She Fell af Secret Hotel]

När denna omtumlande och nyansrika maratonkväll närmade sig sin upplösning placerades publiken på scenen. Subjekt och objekt, betraktare och betraktad – alla positioner blev osäkrade när danska Secret Hotels gästspel Fall fall she fell omärkligt gled in i och sedan ut ur sig självt. Ja, det fanns faktiskt ingen given startpunkt eller slut på denna aftonens mest intensiva och helt klart bästa del. Dansaren och skådespelaren Tina Andersen smög runt och delade ut polaroidbilder märkta med namn, varefter hon rullade upp en av allt att döma rörlig kronologi i historien om korrelationen mellan de personer som faktiskt inte ens avbildades på fotografierna. Inte bara positionerna, men hela situationen, osäkrades därmed. Att därpå dricka en ovanligt god kopp thé och uppmanas att lämna lokalen efter eget huvud framstod som ett sätt lika gott som något att avsluta ett njutbart spektakel som i sanning låtit åskådaren betrakta den bräckliga existensen genom ett dragigt nyckelhål.

Roberth Ericsson

http://www.tidningenkulturen.se/content/view/2842/145/

Peep performance

SMOK: SMOK Hits
Av och med: Lena Fridlund och Anne Pajunen
Monique Wernhamn: Köp ett nytt (kravmärkt) liv, del 2

Secret Hotel: Fall Fall She Fell
Idé och iscensättande: Christine Fentz
På scen: Tina Andersen

Atalante, Göteborg, 25-26/4
[resten af anmeldelsen – om de andre forestillinger]

Den experimentella röstkonsten är en styvmoderligt behandlad disciplin på svenska scener. Inte minst därför var det glädjande att möta Svenska Moderna Operaensemblen, SMOK, och deras egensinniga betraktelse över död och återfödelse. Med två kvinnoröster till musik av blanda andra Puccini, John Cage och Stravinskij skapades i det knappt timslånga framträdandet en mosaik av stämningar. Särskilt drabbande var inledningen, ett röstcollage i vilket “Rebirth control pills” lanserades som ett led i kritiken av människans fåfänga strävan efter evig ungdom. På vägen ut radade publiken mangrant och lydigt upp sig för att komma ett av dessa symboliska lyckopiller till del. Att ingen avstod blev i sig en skrämmande del av gestaltningen.

I andra akten introducerade Monique Wernhamn sin burleska variant av den förmenta vägen till lycka – potentialen att köpa ett helt nytt liv, till på köpet kravmärkt och anpassat efter varje tänkbar önskning. Som klassisk husmor i en lika standardiserad flygvärdinnedräkt förevisade hon till en högt pitchad berättarröst det egendomliga framgångskonceptet – livet reducerat till den ekonomiska kalkylen tillgång/efterfrågan. Sådan är onekligen kapitalismen i sin absurda förlängning. En väg ut ur denna klaustrofobiska tvångstanke blir då givetvis att välja det “könlösa livet”, det vill säga chansen att få vara “bara människa”. Om livet ändå inte är mer än ett bakverk kan man lika gärna slå till på en vänsterarm också, så att det åtminstone framstår som någorlunda “speciellt”. Och om man som av en händelse önskar binda ihop denna oformliga massa – blanda i ett kycklinglik. Wernhamn är lika vulgärt subtil i sin undermening som i sin performance. Den kongenialt klämkäcka iscensättningen fick en onekligen att längta efter en annan tillvaro, bortom de jordiska betingelserna och ännu längre bort från kadavren.



Tags: , , ,
April 25th, 2008 - | FORESTILLINGER